Men guuud vad jag älskar människor

Scenario från igår:
Gäst i 50-årsåldern med combover: Vad har du för whiskysorter?
Jag: Du ser på de här tre hyllorna vad jag har (c:a 20 sorter)
Gäst: Har du någon god?
Jag: Jag antar att eftersom du frågar om whisky så vet du nog mer om vad som är gott än jag
Gäst: Jag älskar whisky och kan massvis om det
Jag: Då hoppas jag att du hittar något som passar
Gäst (efter att ha studerat hyllorna i fem minuter): Vad kostar en whisky?
Jag (lite lätt irriterad): Det beror kanske lite på vilken du väljer
Gäst: Ja men jag vill ha en god men den får inte kosta för mycket
Jag (börjar få nog av jobbiga frågor): Peka på två flaskor du gillar så ska jag berätta vad de kostar och sen kan du välja den billigaste av de två
Gäst (pekar på Oban och Talisker): De där två, vad är prisskillnaden?
Jag (knappar på vår kassa från 1963): Jag ska kolla
Gäst: Du vet du vad? Jag tar en öl istället
Jag (håller nästan på att fråga vad han vill ha för typ av öl): Absolut ska du få det, 76 kronor tack
Gäst: Fan, jag har nog glömt plånboken hemma. Men du kan väl sälja den där ölen till någon annan (inte sagt som en fråga).
Jag: Finns du på riktigt?
Gäst går från baren
Tack för de minutrarna i mitt liv som jag aldrig får tillbaka. MONGO!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0